Den utvalde kap 24 färdig

Kap 24

Kälken började sakta in och Jonas förstod att han hade klarat sig ner för backen. Men det var inte som han trodde han kom aldrig till någon by som han gjorde i drömmen, det ända han såg var träd med massor av snö på sig. Jonas hoppade av kälken och lyfte upp Gabriel som var alldeles blå av kyla och han var helt tyst.

-Kom igen då Gabriel! Vakna! Det är inte så långt kvar, jag lovar, du får inte dö!

Gabriel vaknade inte men efter en stund så hörde Jonas att Gabriel hostade till.

-Lever du Gabriel?

Gabriel började skrika igen, så kom Jonas på att han hade lite minen kvar från värme. Det var svårt för Jonas att få fram det sista minnet av värme men till slut kände Jonas hur värmen spred sig i hans kropp. Han tänkte först spara det sista minnet men han tyckte att det var viktigare att ge det till Gabriel så han blir varm än att han själv är det. Jonas drog upp Gabriels tröja och lade händerna på hans rygg som var iskall men efter en stund kända Jonas hur värmen fördes över. Jonas kände hur värmen spred sig i Gabriels rygg och Jonas såg att Gabriel piggnade till.

Jonas såg att det blinkade till bland träden och efter en stund så närmade det sig ett ljus mot honom. Det var en man som var ute och gick, det såg ut som att han skulle på kalas för han hade nya svarta byxor och en lång svart jacka. Mannen stod nu rakt framför Jonas och Gabriel och bara glodde på dom och till slut frågade han.

-Var är ni ifrån, frågade mannen

-Vi är ifrån Enahanda.

-Men varför har ni kommit hit? Sade mannen

-Vi lämnade Enahanda för att Gabriel skulle bli dödad.

-Så det var därför ni lämnade Enahanda, sade mannen

-Ja det gjorde vi.

-Fryser ni inte? Frågade mannen

-Jo men det får man bara inte tänka på.

-Vill ni följa med hem till min stuga och fira jul? Frågade mannen

-Ja gärna, sa Jonas

Jonas känner hur värmen kommer till baka i kroppen. Han lyfter upp Gabriel och viskar i hans öra

-Nu är vi snart framme Gabriel vi har klarat det!

När dom hade gått ett tag så såg Jonas hur det började ljusna upp bland träden. Han frågade mannen var dom var nu?

-Nu har vi kommit fram till Annorstädes, sade mannen

-Är det verkligen sant, frågade Jonas

-Ja vadå, sa mannen

-Jag hade aldrig kunnat tro att vi skulle kunna komma hit.